Högupplösningsljud, som vanligtvis är 96 kHz/24-bitar eller högre, görs genom att digitalt sampla en ursprunglig analog ljudkälla. Det antal gånger som samplingen görs (i ensekundersintervaller) kallas samplingsfrekvens, vilket uttrycks i hertz eller ”Hz”. Digitalisering avser ljudbearbetningen där den samplade signalen konverteras (eller kvantiseras) till binära siffror som består av ettor och nollor och uttrycks i ”bitar”. Ju högre antal bitar ju närmare ligger samplingen originalkällan. CD-skivor standardiseras till 44,1 kHz/16 bitar, men det finns ingen enstaka standard för högupplösningsljud.

Ett alternativt sätt att digitalisera en analog källa är en metod som kallas DSD (Direct Stream Digital) vilken fångar ljudinformation i en sekvens av enstaka bitvärden med en extremt hög samplingsfrekvens på antingen 2,8 MHz eller 5,6 MHz. Det är ungefär 64 eller 128 gånger en CD-skivas samplingsfrekvens och känns igen som DSD 2,8 MHz eller DSD 5,6 MHz. För vissa ingenjörer är detta det närmsta samplingen av en digital fil kan komma till en ursprunglig analog källa.